Gården


Åldersro

Jag och min familj bor i Åldersro. Köpte det 2001 av Axel Persson efter att ha haft en livsdröm att få bo i Åldersro i hela mitt liv. Flyttade hit efter renovering och liten tillbyggnad 2004. Det ligger 700 m från allmän väg alldeles ensamt. Och alldeles underbart. Det är ca 32 ha, varav 8 ha åkermark. Marken gränsar bla mot mitt barndomshem.

Under min barndom var jag ofta hos "Axel i Ållersro" och redan som 8-åring tingade jag på Ållersro enligt Axel...... Eftersom han levde ensam och mina föräldrar var lantbrukare med allt vad det innebär, var det han tillsammans med farfar som hade mest tid för mig. Ållersroan kallades han. Min snälla mamma bjöd Axel, hans bror och några andra ensamma grannar varje julaftonsförmiddag så han hörde julen till också. Sedan köpte han mjölk av mamma och pappa och gick och hämtade posten vid vår lagårdsgavel. Jag ser honom än komma med sin mjölk-kruka. Själv fick jag börja i lagården mycket tidigt och i 12-års åldern skötte jag lagården själv när det behövdes.Och då ibland kom Axel och gjorde mig sällskap i lagårn. Det tänker jag på än i dag - hans omtänksamhet då.

Jag har många fler fina minnen av Axel. Det som gjorde mest intryck på mig som liten (och det fascinerar mig ännu) var hans träfigurer. Axel var en duktig skogarbetare och när han jobbade i skogen hittade han "figurer" i trä som han tog hem. Ibland satt han ben på dem så det blev en igelkott och ibland kunde han rita dit ögon så det blev en vessla. Han inte bara tillbringade sin arbetstid i skogen utan såg också det vackra och originella. Jag har till min stora glädje kvar de flesta av hans konstverk från skogen. De är en skatt för mig och det roliga är att mina barn också är förtjusta i hans figurer. Sen minns jag också Axel´s fina grönsaker han odlade och alla hans goda frukter och bär. Och hans damm precis invid trädgården, den fascinerade mig! Jag kommer ihåg att det var ett and-par där en gång som häckade men jag minns aldrig att de kom åter. Jag tittar än idag i dammen och tänker på de där fina änderna. Ja, sen växte jag upp och i tonåren hade jag inte så värst mycket tid för varken Axel eller andra än mina vänner. Man gör sig fri från allt invant i tonåren och dit hörde ju också Axel. Men när jag sen flyttade hemifrån så blev vår kontakt tätare igen. Han hjälpte mig (och många andra) att klippa fruktträd, Jag fick frukt och bär, svamp och han fick hembakat tillbaka och lite julmat till jul.

Till både min och främst Axel´s stora lycka hade han turen att träffa en kvinna på äldre dagar, Vivan. Därigenom fick han också ett rikt familjeliv med Vivans barn och barnbarn. Jag tror de fick närmare 20 år tillsammans. Axel´s lyckligaste enligt honom själv! Sen när jag själv fick barn och det blev barndop var givetvis både Axel och Vivan med på dessa. Under flera år hade jag stor praktisk hjälp av dem med barnvakt, hundvakt, skjuts till läkare och allt möjligt.

Ja, och år 2001 fick jag alltså förtroendet av Axel att köpa Ålderso. Må tro jag var lycklig. Här känner jag mig äntligen "hemma". Under tiden renoveringen pågick så kom Axel och Vivan ibland och tittade hur det gick och han gav många goda råd. Han satt ju också inne med mycket kunskap om mycket, bla om var vattenledningen går och liknande. Det saknar jag mycket idag: att kunna fråga Axel.

Tyvärr drabbades Axel av den hemska sjukdomen Parkinsons´s under 90-talet.. Han höll igång länge men till sist sa hans kropp ifrån och Axel blev sämre och sämre. Det var svårt att se honom att från en muskulös självständig skogshuggare förvandlas till en sliten människa i rullstol - beroende av alla andra. År 2001 flyttade Axel till Vivan i Malmslätt, då han efter en stroke blev sämre ( tillsammans med försämring av Parkinsons) och inte riktigt orkade med sitt älskade Ållersro längre. Vivan tog osjälviskt så väl hand om Axel under hans sjukdomstid och Axel fick lyckliga sista år, mycket tack vare Vivan. Axel fick gå till en skönare värld 31 oktober 2007. Det var en tuff sista vecka - att se min älskade Axel närma sig slutet. Men så är det ju: risken med att leva är att vi kan dö.

Men sorgen och saknaden är stor.

Lite historik: Ållersro byggdes 1840. År 1893 kom Axels farfar Per Andersson till Åldersro som arrendator. Han efterträddes år 1912 av Axels morfar Axel Nilsson. Hugo Persson, Axels far, tog sedan över arrendet 1922. År 1936 köpte Hugo torpet av Egna Hem Sya, som styckat av fastigheten från Fyllingarum. (Innan Åldersro avstyckades tillhörde det Fyllingarums fiedekomiss och var ett sk dagsverkstorp). 1939 byggdes huset om och till.

1963 köpte Axel gården av sin far Hugo. 1967 slutade Axel upp m mjölkkor. Tilläggas kan att Axel endast var 2 månader när han flyttade till Ållersro 1922. 2001 flyttade Axel till Vivan i Malmslätt. Han fick tillbringa 79 år på sitt kära Åldersro. Axel gick bort oktober 2007.